Andreas

Trion, rekommenderar varmt

Recension

Det här var en bok som växte under tiden. Början är svår och kräver omläsning när du avslutat sista sidan men bortsett från det tar den sig. Det handlar om tre personer och deras okomplicerade och komplicerade relation till varandra. Om kärlek på vänt och om kärlek som gummiband. Det är fint och frustrerande. Hugo är en person jag finner stor igenkänning i och det gör inte att jag gillar honom, tvärtom. Thora och August kan jag också hitta kopplingar till i mitt liv, även om de snarare består av flera verkliga personer och inte bara två. Jag tror andra kan göra liknande projicering på personerna i boken. Den är bitvis krävande att läsa. Men den är värd att slutföra.

Äntligen

Vi kom på eftermiddagen och gick ut i skogen direkt. Det blev svamp på pizzan. Detta är hösten när den är som bäst. 🇸🇪

Medelåldern oh yes

Lördag morgon med ostmackor och kaffe. Standardhuvudvärken inte så farlig. Kaffet svart, P1 i radio och DN på papper. Med vänlig hälsning hundra år gammal.

Lower East Ringside

Gillar östra Ringvägen. Där finns både små butiker och matställen, klientelet är varierat och det luktar som en stad ska lukta: mat av olika slag vars dofter går in i varandra.

PS. Minns ni när det gjordes försök att etablera Lower Ringside?

Våga välja bort = svårt

Tänker mycket på utgörning av journalistik just nu, textlängder inte minst. Det berättande reportaget är som alla vet det finaste. En konst få behärskar till fullo. Många gånger finns det något mycket häftigare i det kortare och mer direkta. Men det är ju jag. Tänk till exempel om det här var allt som Di Weekend hade med Fogh Rasmussen. Ett citat och en kort nedryckare till bilden på ettan.

PS. Artikeln är säkert mycket bra. Har ej läst den än. Poängen är inte att racka ner på just den här intervjun, utan att lyfta fram det med att våga välja bort och hålla saker kort.

PS 2. Artikeln är mycket bra. Tät. Informativ. Fick dessutom bra snack med artikelförfattaren på Twitter efter det här inlägget.

Ny krog på gång i hörnet Ringvägen/Hornsgatan på Södermalm

Gamla Kinabuffén som senare blev finska tacokedjan Pancho Villa blir krog igen. Efter att hörnlokalen vid Hornsgatan/Ringvägen varit stängt något år (?) har Bockholmengruppen nu skyltat upp och meddelat sin ankomst. Det vankas kvarterskrog av det lite finare slaget med andra ord. Tacostället var jag ens aldrig inne på, Kinabuffén dock var en favorit i familjen. Vi får se hur det blir med det nya. Allt är ju roligare än en hörnlokal som blir mäklarfirma.

Syltmaterial

Man får vara lite snäll mot sig själv

Hela kvällen kändes lyxig. Jag fick hänga med mina systrar och träffa Astrid, det senaste syskonbarnet. Kräftorna var som de skulle, barnen var glada och hade kul tillsammans och vi vuxna fick sitta ner en lång stund som civiliserade människor. Helene hade fixat det mesta kring upplägget och då blir det alltid bra. Det är sådana här stunder man måste fästa i minnet, göra små fack för så att de inte försvinner. Vi går mot en mörk höst och allt som håller den stången är extra mycket värt.

Åker tåg med barnen genom ett blött Sörmland

Planen höll, jag avslutade arbetsveckan prick fem och träffade ungarna på Centralen en kvart före avgång. Deras framsteg är det tydligaste beviset på att tid går, att utveckling sker. Det är hisnande.

På SJ:s tåg 143 går det sådär. Vi står stilla i Flen med trasiga dörrar. Alla resenärer som ska av får gå längst fram där den enda som går att öppna finns. Det får mig att minnas tiden då jag vikarierade på VLT och pendlade mellan Stockholm och Västerås fem dagar i veckan. Då var tågen med två våningar nya och led av svåra barnsjukdomar. Var det inte kaffeautomaterna som slog ut elen så var det dörrarna. Som jag minns det var det något som strulade varje resa men det är förmodligen en överdrift.

Nu rullar vi igen. Katrineholm nästa. Sedan vidare ut mot torpet. Snart börjar helgen på riktigt. 🇸🇪

På väg

IMG 0790

Det börjar röra lite på sig nu och det har gett mig en bra känsla. Jag sitter och skissar på några saker som vi ska behandla imorgon. Ser framemot det. Vart det slutar är svårt att förutse men oavsett kommer det att bli intressant. 

Hemma försvinner alla tankar på eskapism

Cyklar hem genom Tantolunden, tar vägen utmed vattnet. Det är en sådan där solig seneftermiddag man helst skulle vilja stanna kvar i. Sitta på en uteservering med ansiktet vänt mot solen tills solen går ner.

Men det hinns inte idag. Dessutom protesterar magen som börjat krångla så fort arbetslivet börjat. Trampar på och blickar ut över vattnet. Ett av de nya husen på kajen det ur att vara byggda i corten. Fint. Dyrt. Hemma försvinner alla tankar på eskapism. Tvättstuga. Mat. Disk. Livet rullar på.

Går vi mot en tid där småorter växer sig starkare?

Det spekuleras en del i det, som en effekt av pandemin. När företagsledningar och arbetstagare insett att mer än vad någon tidigare trott eller vågat testa går att utföra lika bra på distans öppnas nya möjligheter. Jag började tänka på det här igen när jag satt och pratade med min svärmor i dag. Hon berättade att i den lilla ort hon bodde i som ung på den tiden hade sexton affärer, flera speceributiker, två bankkontor, kemikalieaffäre, järnaffär, kött- och fiskhandel med mera. Grundförutsättningen var att det inte fanns möjlighet att ta sig till en annan ort för att utföra sin inköp eller tid och pengar på att göra det. Sedan dess har både vår möjlighet och vilja att förflytta oss blivit mycket större, dessutom har näthandeln tagit bort betydelsen av att ha allt på nära håll. Finns det något som tyder på att närhetsprincipen skulle öka i betydelse igen? Näthandelns negativa klimatpåverkan är en faktor som kan påverka oss att handla och producera mer lokalt. Men om lokalproducerat fortsätter att vara mycket dyrare lär det inte bli så stor skillnad. Kostnaden och risken för att driva företag påverkar också. Ju enklare det blir att driva och kunna tjäna pengar på lokal produktion och försäljning, desto fler lär vilja testa. Och om det faktiskt blir så att fler tillbringar mer tid i hemmet eller på hemorten under hela arbetsveckor måste kundunderlaget öka för företag av en rad olika slag. Men om möjligheten eller viljan att åka bil består kommer det väl inte blir så stor skillnad trots allt. Det som skulle få mest effekt är formodligen att köpladorna blir färre eller upphör. För även om fler människor väljer att lämna städerna och flyttar till hus och väljer att bosätta sig mer utspridda så suger ju det närmsta köpentrumet upp kunderna ändå. Det gynnar ju det lokala köpcentrumet men knappast småskaligheten. Det är lätt att tänka att småskaligt alltid är bäst, men så behöver det ju heller inte vara. Många gånger är det mest klimat- och kostnadseffektiva det motsatta. Åtminstone när det gäller mycket av produktionen. Tjänster är en annan sak. Hantverkstjänster går inte att få utförda online, eller städning, barnpassning eller trädgårdsskötsel. När det gäller det senare spår jag en växande marknad. I många av de hus och villor som finns i vårt land i dag bor det äldre människor som har svårt att sköta om huset, men som gärna bor kvar. Dels är det billigt, lånen är ofta betalda och man slipper lämna det hem man helst bor kvar i livet ut. Här kanske finns något. Frilansverksamhet som spänner över flera olika branscher. Lokaljournalistik och trädgårdssysslor. Programmering och ölbryggning. Revision och mobil frisörsalong. Spännande.

Generation elsparkcykel – fast sedan

I morse visade en installation från framtiden upp sig för mig på Bergsunds strand. Det är så här generation elsparkcykel kommer att agera om sextio-sjutti år.

Bromance

First published på Andreas på björnen, 14 Aug 2021

 

Är det skillnad på förväntningarna i ett vänskapsförhållande mellan två män och mellan två kvinnor? Nanna Olasdotter Hallberg säger det i podden P3 Klubben med hänvisning till Hjalmar Söderberg och hur han med läkarvänners (manliga of course) hjälp fick in hustrun på hispan för att slippa henne. Manliga vänner backar varandra på ett sätt som kvinnor inte gör är hennes take, även i osympatiska dåd. Om kvinnor haft lika stark vänskap ”hade vi kommit långt” säger Nanna i programmet.

Finns en förväntan i negativ uppbackning från början emellan män? Ja det kanske gör det. Måste tänka lite mer på detta.

Den personliga bloggens återkomst

First published på Andreas på björnen, 13 Aug 2021

Det här läste jag med intresse i den fina tidningen Svenska Dagbladet i dag, Christian Dauns försvar till jag-baserad journalistik. Han har flera poänger. Dålig hantering av jag-centrerat material i journalistiska texter är vidrigt dåligt men rätt hanterat kan det få tämligen tråkiga saker att nå en högre nivå. Jag tittar i spåkulan och siar att allt som tas upp i Dauns text tyder på att den personliga bloggen kan göra comeback. För i ärlighetens namn är ju nyhetsbreven bloggar i annan form och snart har nog pendeln svängt ända tillbaka dit.

Berättelsen om Coco Bahias vedervärdiga comeback 🇸🇪

Älskar att simma i sjön 🇸🇪

Vi dök upp i Norrköpings Tidningar. 🇸🇪

Skrev några rader om att komma hem till Stockholm 🇸🇪

andreas.bearblog.dev

Besökte äventyrsbana. Såg person fastna i zipline-banan. 🇸🇪

Dubbelt tonårsditchad 🇸🇪 andreas.bearblog.dev

Brinn grillen brinn

Det här är att grilla. 🇸🇪

Hetta, tonårsinvasion och mygg 🇸🇪

Värmen som belägrar torpet suger energin ur våra kroppar. Det som gäller efter husligt fix är badet. Igår tillbringade vi hela eftermiddagen där. Mamma och pappa var också på plats, och tonårsgänget intog klipporna. Jag simmade dit, tog ett hopp och simmade tillbaka. Min crawlteknik kan bli bättre, framförallt bättre det gäller att få kraft i bensparkarna. Men styrkan och orken i axlarna blir långsamt bättre. Och det mörka vattnet utgör ett allt mindre problem för mig. Solen bara stekte och när vi kom tillbaka till torpet för att styra upp hamburgare till tio personer var man rätt mör. Men det blev mat vid utlovad tidpunkt och alla fick äta sig mätta. Jag tog disken. Jag behövde värma vatten tre gånger för att få allt rent.

Sömnen har vart lite sämre senaste dagarna på grund av värmen. Men sedan Helene köpte ett sådant där myggnät som skyddar hela sängen har vi åtminstone blivit kvitt de nattliga betten. Det var ett genidrag.

Idag väntar mer besök. En kompis till tvillingarna ska tillbringa helgen här. Det är bra, då blir det något extra kul även för 12-åringarna.

På bokfronten har jag nu lagt Karl-Ove Knausgårds Morgonstjärnan till arkivet för lästa böcker. Den var fantastisk. Norsk realism möter urtidsmyter i en mycket tät berättelse där läsaren får följa ett stort antal personer i jag-form. Uppmanar alla att läsa, dock kanske ej under mörka kvällar i ensamhet.

När jag skriver det här är det morgon. De övriga sover. Kanske sticker jag ut på en kort löprunda innan allt rullar igång. Vi hörs.

Att skriva vackert och bra 🇸🇪

Tänk att kunna skriva på ett sätt som förstärker livet, som de bästa författarna gör. Där formuleringarna är lika enkla som laddade med betydelse. Jag drömmer om att kunna skriva så. Jag läser Knausgårds Morgonstjärnan och där är det vardagliga i fokus men på ett förvridet och dopat sätt att det inte går att värja sig. Jag tycker mycket om hans sätt att skriva. 🇸🇪

/// Nu frukost.

Ett öppet hem

Både jag och min fru är uppväxta med öppna hem, där ens vänner alltid var välkomna och där det alltid var okej med en eller två extra till maten. Så vill vi att vårt gemensamma hem ska uppfattas av barnen. Med tanke på hur ofta vi har någon eller några av deras kompisar på middag borde vi ha lyckats ganska bra. Nu under sommaren är det lättare än vanligt att bereda plats för vänner och släkt, oavsett om det är barn eller vuxna. Ikväll på torpet har vi svärmor här, samt en kusin och hans familj. Vi har badat, dukat långbord och druckit vitt från Österrike. Barnen har hängt runt och roat sig själva eller lekt med besökarnas gulliga hund.

Himlen brann rosa när solen gick ner bakom skogen på andra sidan åkern. 🇸🇪