Andreas

Lower East Ringside

Gillar östra Ringvägen. Där finns både små butiker och matställen, klientelet är varierat och det luktar som en stad ska lukta: mat av olika slag vars dofter går in i varandra.

PS. Minns ni när det gjordes försök att etablera Lower Ringside?

Ny krog på gång i hörnet Ringvägen/Hornsgatan på Södermalm

Gamla Kinabuffén som senare blev finska tacokedjan Pancho Villa blir krog igen. Efter att hörnlokalen vid Hornsgatan/Ringvägen varit stängt något år (?) har Bockholmengruppen nu skyltat upp och meddelat sin ankomst. Det vankas kvarterskrog av det lite finare slaget med andra ord. Tacostället var jag ens aldrig inne på, Kinabuffén dock var en favorit i familjen. Vi får se hur det blir med det nya. Allt är ju roligare än en hörnlokal som blir mäklarfirma.

I didn’t like the look of these houses at all.

This is my neighbourhood. This is the place I’ve been living since 2008. Me and my wife moved here one year before we had our twins. I didn’t like the look of these houses at all. Today I love them. I like the roughness, the concrete style of the 60’s. My kids are growing up here. It’s their home. They can walk or bike to school without our company, they can be outside in the backyard where there are no cars. The apartment itself could be a bit bigger, but we’ve decided to never move. Or at least not move as long as the kids are still living with us. We’re fortunate enough to also have access to the cottage. Without that the whole living situation would be different.

Hemma försvinner alla tankar på eskapism

Cyklar hem genom Tantolunden, tar vägen utmed vattnet. Det är en sådan där solig seneftermiddag man helst skulle vilja stanna kvar i. Sitta på en uteservering med ansiktet vänt mot solen tills solen går ner.

Men det hinns inte idag. Dessutom protesterar magen som börjat krångla så fort arbetslivet börjat. Trampar på och blickar ut över vattnet. Ett av de nya husen på kajen det ur att vara byggda i corten. Fint. Dyrt. Hemma försvinner alla tankar på eskapism. Tvättstuga. Mat. Disk. Livet rullar på.

Inlines coming back?

For the second morning in one week I see someone skate the streets with inlines.

After just a couple of hours at the office today my MacBook Air crashed. The good thing is my employer will get me a new one.

This is the most read article on DN Sthlm today

It’s written by one of my youngest writers and covers the problem with the housing market in Stockholm.

Jag kan känna att det är oansvarigt att skaffa barn när vi har en otrygg boendesituation och då skäms jag. Vi får redan dömande blickar eftersom vi är unga föräldrar, säger Alizia.

Friday after work but no Systembolaget

Now: Friday after work! That means a folköl (a beer with low alcohol that you can buy in ordinary grocery stores in Sweden if you’re over 18 yo) and some crisps. I would like a starköl (stronger beer) but I didn’t have time to go to Systembolaget (the state owned shop for beer, wine and licquour). Hope you’re doing fine.

Stockholm in snow

I drove to Tallkrogen to pick up my daughter at her friend. It’s been a couple of weeks since a used the car so I had to spend fifteen minutes or so with cleaning it from ice and snow. The winter has finally come to Stockholm. Tallkrogen was adorable in the winter outfit, snow and all on the roofs on the small houses crowding the area.

Jag är uppe tidigt

Jag går en morgonpromenad längs vattnet och gatlyktorna är ännu tända. Det börjar onekligen bli mörkare, vilket känns i kroppen. Den extraenergi som sommarljuset brukar ge tynar bort nu. Jag tycker verkligen inte om det. Lösningen är att rikta uppmärksamheten mot allt som ger glädje.

Look at this couple of larger woodpeckers hanging around in the neighbourhood in Stockholm.

Äntligen helg, eller?

Det är lördag i Coronastockholm och inget vet hur det ska bli. DN:s två stora artiklar idag gav inga nya svar huruvida barn smittar eller i vilken fas man smittar mest. Och att sjuttiplussarna gör som de vill är charmigt i teorin (jag tycker verkligen det), men faktum är ju att allas vårt beteende har effekt på vården för någon annan. I Bladet läste jag före detta Direktpress-kollegan Anna Sjögren om varför det är en dålig idé att bli smittad med flit (Anledningen är densamma som varför sjuttiplussarna inte ska frifräsa, det ökar risken att ytterligare intensivvårdsplatser behöver tas i bruk). Barnen hostar och jag har ont i huvudet. Brorsan är i karantän i lägenheten på Mallis och det lär dröja innan det blir vår på riktigt, vår som i att ha kul. Men det är lördag. Alltid något, typ.

Working from home accompanied by the kids – not a great combo

Today started as normal as it gets these corona days, the twins went to school and I sat down with my improvised home office. A while later both of them were home again. Their teacher sent them home after they had been caught coughing a couple of times. I have no reasen to question her judgement. But working home is a complete different thing when the children also are at home. I’m lucky they are ten years old. I have some collegues that are forced to work from home when they also have to take care of two and three year olds. I am not jealous.

I guess we all have to try a little bit extra to get all things going for the next couple of weeks. Corona is not gonna be here forever. And I am allowed to get ouside. Stockholm i still open. At least parts of it.

How has you corona thursday been?

Klimatkonstinstallation på Islandstorget

Åkte till Islandstorget idag för att bli fotograferad i en tillfällig studio där i en av funkisvillorna.

Utanför tunnelbanan hittade jag den här lilla konstinstallationen.

Lördag. Dagen man helst ägnar roliga saker men som ofta landar i att utföra inte lika roligt fix. Själv styr jag mot Sätra med ett lass trasiga vitvaror. Tillfredsställande på andra sätt.

Äter sushimiddag med min dotter efter hennes fotbollsträning. Det är sensommar. Vi småpratar. Utanför hörs stadens brus genom den öppna dörren. En stund att minnas.

Gick lunchpromenad – tvingades klättra över mur

Ingen dålig plats att ha inom räckhåll för en kort lunchpromenad. Dessvärre tog stigen slut vid en mur...

…som jag på ett väldigt graciöst sätt tog mig över.

Den här Mogul lär vara ganska nöjd med att hens sedan länge borttagna målning är kvar i Pokemon Go, med kredd och allt.

Back in the city – with mixed feelings

I am back in Stockholm after five good weeks living #torplife on the countryside. Today was my first day at work and everything was pretty much the same as it was before vacation. I guess that’s fine. To get as much out if the day as possible I went up early, dressed up in shorts and running shoes and took a run to work. And when my office hours were over I ran home again. In the locker room I met a reporter at DN I recognized but I couldn’t remember his name. We have never met before but I am sure I have seen his photograph in the paper many times.

Reconsider everything

The start of August is reconsideration time. Am I in the right place? Am I working in the right place. Am I really living the life I want to? These questions are coming back to me around this time every year. After a couple of vacation weeks in the countryside I always feel energized, full of creativity and happy. I spend all days with my wife and kids and we are doing fun stuff together and there is also time for doing fun stuff alone. I never feel bored or stressed out. This is the benefits of being off work but when I daydream about leaving our apartement in Stockholm for good and buy a house out here, I tend to ”forget” about the non-working part of it all. If we did move nothing would be like it is right now. Going to and from work would take much longer for example. In Stockholm I ride my bike for 15 minutes, out here I would probably have to drive for at least 30 minutes. And the kids couldn’t walk home for themselves after school. There would be no close neighbours, no street lights and no open late-shops in the area. And it’s not easy to find a job as a journalist out here. I would have to find something else probably.

Still, I keep daydreaming. I’ll do it for another week. Then I’m back in Stockholm at my job, the kids are back in school and everything will feel just fine again. I guess that also is a part of what we in Sweden call ekorrhjulet, the treadmill of life.