Andreas på M.B.

The coffee after a short morning run

All coffee drinkers know that certain cups taste much better than others. Even if they’re made on the same machine, with the same water and the same coffee beans. This morning I’m having one of these extra tasty ones. I started today with a 7 kilometres run followed by a short swim in the lake.

Bought these online and managed to get the right size.

If I good start every day that way, all year round, I might be a less stressed person. (Or not. It could be a stressed itself, knowing that I could start every day that way and therefore should).

Back to the coffee. What I’m having is ordinary brew. Made on an almost ancient Philips we inherited with this house.

I think there’s something wrong with it’s heater making the coffee a few degrees hotter than a barista would suggest. Slightly burned you could say. I love it that way. Never milk, never sugar. Just plain black coffee. Today I’m having it in an old Garfield cup. (Or is this a mug in English)?

My breakfast:

  • Three cups of the above coffee.
  • A bowl of filmjölk with strawberries (from our garden) and cereals.
  • A toast with cheese and rhubarb marmalade (home made).

Thanks to my wife we got home grown berries and vegetables during summer. I like doing the digging, she’s the one with green fingers.

Yesterday I watched England crush Ukraine in the European Championship in football (soccer for all Americans). Ukraine is the team Sweden lost to a couple of days ago.

Ahead of me is a Sunday without plans.

I’ll be back soon.

Dressed up in running clothes, have to be ready when the lunch break comes. Turned the t-shirt outside in so my colleagues won’t notice the brand during the upcoming video conference.

It was stressful but I just managed to squeeze in a short lunch run this hectic Monday. 🏃

Not yet getting back to Stockholm 🏃

Good morning microbloggers of the world. Let me tell you about the start of my day. I got straight out of bed into my running shoes. It’s a perfect morning for running up here, sunny but chilly. Behind me in the picture is one of all gravel roads around here and a big yellow colza field. This afternoon me and my family are getting back to Stockholm for another hectic week of work. But hey, let’s not talk about that just yet.

Så var det att springsimma Katrineholm swimrun 2019 – race report

Först slår vi fast att det här är ett lopp som är värt att springa enbart för den Raw cut-tillverkade medaljen efteråt. Den är sjukt stilig varje år och den här varianten var snyggast hittills. Det är det lilla Löddeköpingbaserade företaget Raw cut studio) som specialiserat sig på medaljer och priser av trä och designen är unik för varje lopp. Roligt att gänget bakom Katrineholm swimrun hållit fast vid samarbetet.

Ett annat skäl att springa det här loppet är att det är småskaligt och familjärt och samtidigt öppet för alla. Det är ett jävla trevligt arrangemang helt enkelt. Här ställer både elit, glada motionärer och totala nybörjare upp och alla möts av en mycket peppande publik. En instruktion innan start kan låta så här:

”När ni hoppar i första simningen kommer ni inte att se vart ni ska upp. Men det är bara att ta sikte på det gula huset på andra sidan”.

Eller så här:

”Alldeles i början kommer det ligga fyra stora stenar över vägen. Vi har ställt fyra barn på dem men gula västar. Spring inte in i vare sig barnen eller stenarna”.

Ni fattar. Det är en bra ton i hela upplägget.
Årets prestation för lag Pepparkällan och Rökärr byggde på glädje. Jag hade riktigt roligt ute på banan. Löpningen kändes helt okej och för en gångs skull kände jag mig helt bekväm med simningen. Min teammate, supercoachen Daniel ”Dala” Eriksson (som fick mig att testa swimrun för två år sedan) gjorde en otroligt stark insats med tanke på att han inte sprungit mer än några kilometer i sträck på hela året på grund av en strulande vad. Fast det märktes ju knappt. Hans grundkondition och löpsteg tillhör en annan sort. Simningen tog emot lite för honom den här gången men det var inte mer än rätt att jag fick dra honom lite med tanke på att det alltid annars är tvärtom. Inför sista simningen gick hans simglasögon sönder men det stoppades oss inte! Jag lånade ut mina och knep ihop ögonen lite när det krävdes. Jag var lite rädd att tappa kontaktlinserna men det gick fint. Banan var lite annorlunda i år jämfört med tidigare och jag tyckte den var roligare och vackrare nu än förr, särskilt löpsträckorna. Och vilken support från publiken! Det stod små folksamlingar på de mest otippade ställen längs banan och hejade. Mest hejade alla på Dala. Han har blivit en lokalkändis i och med sitt engagemang i Julita triathlon och för sina gedigna insatser som hälsocoach och träningsinstruktör i trakten. Han är värd alla hyllningar.

Stort tack till alla arrangörer till ännu en fin tävling. Och störst tack till Dala.

Vann gjorde elitduon @team_simployer
Jag och Dala placerade oss på plats 23 (av 71) på tiden 1 timme 32 minuter och 29 sekunder. Vi kom i mål lite drygt 24 minuter efter vinnarna. Det är vi stolta glada för. Här kan du kika på alla resultat.

Imorgon smäller det – dags för Katrineholm Swimrun

Imorgon söndag är det dags för den årliga drabbningen i Djulösjön, då jag och den mäktiga Daniel Eriksson teamar upp för Katrineholm swimrun. Det blir tufft och jobbigt. Sist vi tränade var på samma tävling för ett år sedan. Den här gången har vi inte ens försökt ge oss på en generalrepetition. Men start blir det och bara det är något att vara glad för. Ett tag hängde hela grejen löst på grund av en strulande vad men för ett par dagar sedan kom det glädjande beskedet på sms: vi kör. Jag är mycket peppad trots brist på gemensamma förberedelser. Det roliga är att få köra ihop med Daniel. Arrangemanget är genomtrevligt och som den supercoach Daniel är brukar det alltid hända något när vi väl passerat startlinjen. En känsla av att ha extrakrafter. Kom gärna och heja. Startskottet går klockan 14 från Stora Djulö. Alla detaljer här.

Så här kändes efter loppet för ett år sedan.

Episode 2: Tomorrow is race day

My english is bad and the preparations are none. But I am doing it anyway. Like @miraz said to me, if you enjoy it you should continue. This time I talk about an upcoming race. It’s tomorrow!