tisdag 6 november 2018

Jag skriver inte här längre men det gör jag på andra ställen

Jag bloggar på adressen andreasjennische.se som hålls av ett företag som heter Posthaven.com. Det är ett företag som startade av grundarna till Posterous.com, en trevlig bloggplattform som köptes upp av Twitter för att snabbt läggas ner. Posthavens grej är att ta lite betalt av alla användare och därmed garantera frihet från annonser samt gå all in på att kunna leverera en tjänst som varar för evigt.

http://andreasjennische.se/valkommen-till-min-nya-och-eviga-blogg

Jag finns också på micro.blog. Du hittar mig under frequentlydoing.org

fredag 3 augusti 2018

Testade paddlar för första gången – rackarns vad det drog i axlarna

Coach Dala var på plats utanför torpet tio minuter efter att jag meddelat att jag var redo för vårt genrep inför söndagens swimruntävling i Katrineholm. (Det finns kanske några få platser kvar! Anmälan stänger vid midnatt!).
Han hade köpt paddlar som vi såklart ville testa.
För det första är de sjukt obekväma att ha på sig. Remmen över långfingret ger mig tvångstankar om att allt ska råka böjas åt fel håll. Jag körde in två fingrar för att kompensera skräcken men bekvämt blev det inte. Det finns säkert andra modeller men den första upplevelsen var oskön.
För det andra så förstår jag varför det varmas för att köra med paddlar på en gång, för den som är nybörjare och ovan simmare. För att tala klarspråk, det drar så in i helvete i axlarna. Vi simmade två gånger 200 meter ungefär i lugnt tempo och på slutet hade jag känningar. Men jag förstår att rutinerade och starka swimrunmänniskor vill använda dem. Har man styrkan blir varje simtag effektivare. Det går det fortare helt enkelt.
För egen del kommer jag att skippa paddlar på tävlingen på söndag. Främst för att jag inte vill skada mig, men också för att det är ytterligare en grej att hålla ordning på. Ett moment till att hantera där i stressen. Testa till exempel att sätta på dig simglasögon eller rätta till badmössan med hårda paddlar på händerna. Ingen lätt uppgift kan sägas. Hur gör folk?

För övrigt kändes genrepet mycket bra. Det kommer inte gå så himla fort kanske men rolig blir det.

fredag 27 juli 2018

Ge mig en kamera i ögonen


Varje arbetsdag cyklar jag genom Stockholm. Jag passerar Hornsgatan, Slussen, Slottet, Grand Hotel, Nybrokajen och Strandvägen. Platser fulla med liv och rörelse. Detta cyklande har givit stoff till massor av lokala nyheter för StockholmDirekt genom åren. Och till en massa bilder för privat bruk, av olika slag. Solnedgångar över Söderströmsbron (en av Stockholms mest fotograferade platser), klotter, rivningen av Slussen, bilar, cyklar och människor. Bilder av stadsliv kort sagt. Jag älskar sådana bilder. På Stadsmuseets fantastiska bilddatabank Stockholmskällan finns tusentals bilder på Stockholm genom historien. Vissa tagna redan i slutet på 1800-talet. Bilderna jag alltid funnit mest intressanta är de som visar vardagsögonblick på gator och torg. Kvinnan som står och väntar på bussen på ett regnigt Tegelbacken på 1950-talet. Gubbarna som spatserar fram längs Norr Mälarstrand iklädd rock och höga hattar. Parkeringen utanför Farsa centrum fylld med första generationens familjebilar. 
Tänk om det gick att fotografera med ögonen. Om jag slapp hala upp mobiltelefonen varje gång jag råkade se något som borde förevigas under mina cykelturer... vilka bilder det hade kunnat bli. 
Jag kan direkt räkna upp tre saker jag skulle fångat bara idag:
  1. Minen på den räsercyklist som tvingades bromsa precis när han fått fart igen efter rödljuset vid Slussplan eftersom en turist på hyrcykel vinglade till i precis samma ögonblick. 
  2. Kvinnan som ställt upp två wine spritzers på räcket vid Ekens träterrass för att fotografer dem med Gamla stan som fond. 
  3. "Hojtarn" utanför Systembolaget på Rosenlundsgatan som stod och viftade med sin blå Ikeakasse som så många andra dagar. Den bilden hade jag dock behållit för mig själv. 

För vissa gånger handlar det om just ögonblick. Om man bara är lite sen så missar man allt. 


tisdag 27 december 2016

fredag 2 december 2016

Fångade Lars Epstein på ny bild


Jag har en grej med Lars Epstein på DN. Jag och han träffas ofta ute på pressträffar som rör Stockholmspolitiken och byggen och liknande och då tar vi bilder på varandra som vi mejlar till den andre. Eppe har till exempel tagit flera bilder på mig när jag det fullkomligt vild ut i min mössa och runda briller. 
Idag var det min tur. Jag bjussar på den här. 
Med på bilden är också Eva Rosman, kommunikationsansvarig på Slussenprojektet. 

Mer om varför vi var på samma plats går att 
läsa här. 

söndag 27 november 2016

Tysta snälla kan ni inte bara vara tysta

En hel dag med pyssel och bak och vänner på besök och allt är trevligt men när det är dags att få barnen i säng och sova.... AAAAARRRHHHGGGGG

Barnböcker och filmer ljuger. Det är INTE mysigt att natta barn. 

Okej jag överdriver. Det är mysigt ibland. Men vissa gånger ÄR DET HELT JÄVLA OMYSIGT.